Vårt sagoträd

Vi har ett sagoträd på vår tomt... ett stort gullregn. Jag kallar det för sagoträdet eftersom jag tycker att det är något smått magiskt över det. För några dagar sen började det att blomma, och kommer så att göra under några få veckor. Jag kunde inte låta bli att fota det ikväll... det är så vackert! Och ändå står det inte i full blom än. Det kommer inom kort att prydas av ännu fler, och längre, gula hängen.

 

 

Trädet består av flera stammar som bildar ett hålrum i mitten. Så där i hålrummet kan man ställa sig och blicka upp på grönskan och de gula blommorna. Står man där dagtid under blomningsperioden får man uppleva något riktigt häftigt. Nämligen kören av en massa surrande humlor som besöker blommorna! EN humla låter ju inte så vansinnigt mycket, men när de är så många blir det en helt annan femma!

 

 

Fotat stående i hålrummet innanför stammarna.

Och doften sen... blommorna doftar ljuvligt! Men jag har inte känt doften från vårt träd ännu, så den kommer nog när det står i full blom gissar jag. Då lägger sig doften över hela trädgården och sträcker sig till och med utanför tomtgränsen...

 

 

Ja, ni hör ju... är det inte magiskt så säg! :) Det finns tyvärr en nackdel med detta magnifika träd... och det är att det är mycket giftigt. Hela trädet är giftigt, men främst är det frökapslarna som är "problemet", eftersom små barn kan få för sig att äta upp dem... Så den inger en viss respekt denna magnifika skapelse, och vi håller extra koll på vårt lilltroll, och andra småttingar, när de rör sig i krokarna kring sagoträdet.

 

Nu börjar dagens saga lida mot sitt slut här hemma. Men först ska jag gå ner i tvättstugan och hänga upp Moltas gosekanin, som visst tog sig ett dopp i toaletten när pappan kissade... :)

 

Baj baj!