onsdag 12 juni 2013

I kroppen min

Jag har ganska nyligen börjat följa Kristian Gidlunds blogg I kroppen min.
 
I mars 2011 fick Kristian Gidlund sin första cellgiftsbehandling mot magcancer, och han startade då bloggen. Ett halvår senare såg det ut som om behandlingen hade lyckats. Men i augusti 2012 hade cancern kommit tillbaka och visade sig vara obotlig. 29-åriga Kristian kommer alltså inte att klara sig. I nuläget hoppas han på att överleva denna sommar...
 
Hans blogg berör mig - och många andra - djupt. Han skriver så totalt äkta och ärligt om denna kamp mot cancern. Samtidigt som det är jobbigt att läsa, vill jag göra det. Det är ju hans verklighet! Och jag blir ödmjuk... och otroligt tacksam över mitt liv. Samtidigt blir jag påmind om denna skrämmande sjukdom, som ju drabbar så många, och jag ber till högre makter att mina nära och kära (och jag själv för den delen...) ska få klara sig undan.
 
Nu har Kristians bok "I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början" kommit ut och jag tänker köpa den. I recensioner kan man läsa "Jag avundas dig som har denna bok oläst", "En läsupplevelse utöver det vanliga"... helt klart en bok som berör och som garanterat kommer framkalla många tårar hos mig. Men även leenden, för han är en fantastisk författare med ett härligt språk!
 
 
Jag rekommenderar er varmt att följa hans gripande blogg, om ni inte redan gör det..?

Ur bloggen/boken:
"Att dö är en administrativ syssla när man har tid på sig. Jag vill inte att de närmast mig ska behöva hantera allt det praktiska. De behöver ta hand om varandra.”
 
Sköt om er.

4 kommentarer:

  1. Har följt Kristian sen hans första diagnos, fruktansvärt när han kom tillbaka till sin blogg igen(((
    Han skriver ju så fantastiskt fint.

    Kram Åsa

    SvaraRadera
  2. Håller med dig, vackert skrivet men tungt att läsa. Hemska, hemska sjukdom. Tack för en fin blogg! /Amanda

    SvaraRadera
  3. Jag tittade in på hans blogg efter att jag lyssnat på honom på podradioprogrammet Värvet. Det avsnittet kan rekommenderas också!
    kram

    SvaraRadera
  4. Man får tårar i ögonen bara av att läsa det DU skriver nu... Vad ska man då inte få om man läser bloggen? Jag ska absolut titta in där, och jag misstänker att jag fastnar... Boken köps säkert också.
    Ja, fy f-n för den där cancern...
    Kram på dig!
    /Maria

    SvaraRadera

Vad glad jag blir att du vill lämna en kommentar! Tack och välkommen tillbaka!
Hälsningar Jessica