Bloggdags igen - typ...

Men hallå där! 

 

Oj, oj, oj va det va länge sen jag bloggade... Lite annat kom emellan och blogginspirationen dalade. "Lite annat" var en tvillinggraviditet, som den 12 mars resulterade i två underbara tjejer - Agnes och Tova! :) Vår lilla familj blev helt plötsligt stor!

 

Agnes till vänster, Tova till höger. Håller varandras händer, några dagar gamla...

 

Tre veckor innan nedsläpp och två veckor efter tillbringade jag på BB respektive Neonatalavdelningen på Akademiska sjukhuset, eftersom jag fick havandeskapsförgiftning som ledde till att tjejerna plockades ut sex veckor före beräknad förlossning. Så februari och mars var två månader som bestod av många känslor och tårar - både ledsna och glada - för min del; En konstant värkande saknad efter Moltas och en ångest över att inte finnas till hands för honom. Oro för att tjejerna skulle fara illa i min mage när jag var sjuk. En stress över att mitt i tillvaron av sondmatning, amningsträning, pumpning, blöjbyten, kängurusittning inte hinna vila och äta som man borde för att få ner det höga blodtrycket. Tillsammans med alla dessa jobbiga känslor upplevde jag samtidigt en oändlig massa tacksamhet...

 

Tacksamhet för att mina föräldrar ställde upp till 110% för oss. De supportade Lennart när jag var inlagd på BB och bodde därefter hemma hos oss och tog hand om Moltas när både Lennart och jag bodde på Neo. "Bara" det att de ordnade matlådor åt oss på sjukhuset gör att jag kan börja gråta av tacksamhet. Deras hjälp har varit (och är fortfarande) ovärderlig.

Tacksamhet för att jag har världens bästa man, som fixade denna period på bästa tänkbara sätt.

Tacksamhet för att "vårt fall" var så pass "odramatiskt" som det faktiskt var. De flesta andra på Neo-avdelningen hade det tuffare än vi.

Tacksamhet för att vi har den vård vi har i Sverige. Som havandeskapsförgiftad tvillinggravid blev jag verkligen väl omhändertagen, och neonatalvården är imponerande.

Tacksamhet för att vi har fantastiska vänner och syskon omkring oss. Det betydde otroligt mycket för mig att få besök under BB-vistelsen. Att få prata om "livet där utanför", höra om vad andra gjort i helgen och prata "väder och vind". Underbart. Några vänner bjöd över Lennart och Moltas på middag och andra erbjöd sig att hjälpa till med vad vi än behövde hjälp med. Vi känner oss verkligen rika, tack vare de fina vänner vi har.

Tacksamhet för att vi har fått världens finaste döttrar! :)

 

  Nu har tjejerna hunnit bli sex månader och är hur härliga som helst! Moltas är världens snällaste och mest stolta storebror, som titt som tätt pussar, kramar och berättar om allt mellan himmel och jord för sina småsystrar. 

 

Moltas med sina småsystrar. Tova till vänster, Agnes till höger.

 

Dagarna rullar på i raketfart och det blir inte mycket tid över till så kallad "egentid" om man säger så. Därför har bloggandet fått stryka på foten... MEN! För en tid sen blev jag kontaktad av StyleRoom - Sveriges största inredningssite - som undrade om jag ville börja blogga hos dem! :) Vilken ära! Detta kunde jag ju bara inte tacka nej till! Villkoret är att jag måste publicera minst ett inlägg - som ju självklart ska handla om inredning - i veckan. Och DET borde jag ju kunna fixa! Så min tanke nu är jag skriver ett inlägg per vecka (eller fler, om jag skulle lyckas med det) på styleroom.se, och när jag gjort det länkar jag till det inlägget här. Jag har inte skrivit något där än, men jag ska ta och bekanta mig med deras bloggverktyg inom kort tänkte jag. Ingen blir gladare än jag om ni vill följa mig där! :) Och det finns ett helt gäng andra inredningsbloggar där som ni ju bara måste kika på. 

 

Jag tycker att det är superkul att blogga, så jag tänker inte ge upp den här bloggen helt och hållet. Kanske att det kan dimpa ner nåt inlägg här nån gång ibland, när jag känner att jag har tiden till det. När jag började blogga lovade jag mig själv att detta aldrig fick bli en belastning. Om jag någonsin skulle känna mig stressad över att "vara tvungen" att publicera inlägg, då skulle jag sluta blogga. Var sak har sin tid. I´ll be back... :)

 

Tjilevippen från mig!